Att statliga FOI
genom bulvaner gör skumraskaffärer med Saudiarabien och Kina kan ses som
enstaka händelser som förorsakats av slarv och individuella misstag. Tyvärr är
det mycket värre än så. Välkommen till svenska statens nya intäktsmodell. Låt
oss hoppas att man inte tar efter USA.

Precis när dammet har lagt sig efter FOI:s (Totalförsvarets
Forskningsinstitut, tidigare kallat FOA)
märkliga vapenaffärer i Saudiarabien så är det dags igen. Saudiaffären,
Projekt Simoom, startades 2007, och försvarsdepartementet och alliansregeringen
har hela tiden varit fullt införstådda. Se t ex Wikipedia.

Detta om FOI:s turer i Saudirabien. Den nyligen avslöjade affären med Kina
har många likheter men vis av skadan från Saudiaffären så stoppade FOI
upplägget med ett privat bolag och försökte istället använda Kungliga Tekniska
Högskolan, KTH, som bulvan för att sälja programvaran Edge till Kina. Ty, som
det står ett ett mötesprotokoll som SVT:s Uppdrag Gransking nosat upp:”FOI
har för avsikt att låta KTH återlicensiera en begränsad del av Edge med syfte
att kunna samarbeta med länder som FOI inte kan eller vill skriva avtal med,
t.ex. Kina. Detta är förankrat hos GD, SAAB och FMV.”
Försvarsministerns kommentarer i SVT går till
historien som – vid sidan av Maud Olofssons svammel om vad Vattenfall – en av
de mest pinsamma mediainsatser en svensk regeringsmedlem någonsin gjort.

Voffor gör di på detta viset? ”Hur kan man bli hund för så lite ben” som det
heter? Är FOI ensamma om att försöka skaffa intäkter vid sidan av de
skattefinansierade anslagen? Nej, definitivt inte. Tre andra exempel:

SWAG Research har i rapporten ”Den ena handen vet precis…” visat den
verkliga orsaken till att Arlanda, liksom många flygplatser byggs om så att man
måste passera tax-free shopen. Nämligen att statliga Swedavia, som
Luftfartsverket heter nu för tiden, har ett hyresavtal med tax-free operatören
som är omsättningsrelaterat. D v s ju mera sprit & cigg man kränger, desto
mer intäkter får den statliga myndigheten Swedavia – som säkert, liksom FOI, är
under press att hitta alternativa intäkter.

På Transportstyrelsens hemsida kan man ladda ner en oerhörd massa dokument
om bromskontroller för lastbilar, ansökan om tillsånd att köra taxi,
färjetrafik i Stockholms Skärgård och mycket annat. Gratis och franko. Men om
du behöver ett registreringsbevis till din bil därför att du ska sälja den, och
registreringsbeviset har förkommit eller anger din gamla bostadsadress, så tar
man betalt för denna tjänst. Till skillnad mot t ex dokumentet ”Allmänna
villkor för att få använda ledanknuten lotsdispens eller generell lotsdispens”,
som är gratis. Men det är kanske ingen direkt kioskvältare. Bortförklaringarna
till varför just regbeviset kostar pengar är underbara, se: www.transportstyrelsen.se/sv/Vag/Fordon/Registreringsskylt-och-bevis/Om-registreringsbevis/

Om man vill starta en fond, oavsett av vilket slag, så måste man ansöka om
tillstånd hos Finansinspektionen. Så långt är väl allt gott och väl. Men
dessutom måste man betala en avgift för att Finansinspektionen över huvud taget
skall läsa ansökan. Och man nöjer sig med endast 295.000 kr för det besväret
(som på intet sätt innebär att ansökan blir godkänd!)

Ett tydligt mönster börjar synas: Med stor sannolikhet påpiskade av Finansdepartementet
så uppmanas Sveriges traditionellt skattefinansierade myndigheter att skaffa
alternativa intäkter, något som f ö Uppdrag Granskning fått bekräftat vad avser
FOI. Att denna märkliga ordning skulle förändras under Magdalena Andersson
skall vi nog inte förvänta oss. FOI må ha briljanta forskare men att göra ljusskygga
vapenaffärer med kineser och araber var helt uppenbart lite för svårt för dem.
Och visst är det märkligt att kvaliteten på flygledning och flygplatssäkerhet
skall vara beroende av att det säljs mycket sprit och cigaretter, något som ju
den svenska staten annars är emot (”Folk ska jobba, inte röka och supa”, som
Anders Borg brukade säga).

Men det kunde vara värre.

Under sommaren har de ansedda publikationerna The Economist och Huffington
Post bringat ljus över hur USA:s myndigheter skaffar intäkter vid sidan av
skattefinansierade anslag, och läsningen
är skrämmande.

I artikeln ”The Criminalisation of American Business”, publicerad i The
Economist 30 aug, kan man läsa om hur amerikanska myndigheter har hittat en
guldgruva. Lite förenklat gör man såhär:

Man påstår att ett stort företag, helst en bank men andra går också bra, har
brutit mot något regelverk. (och sådana finns det gott om)

Man hotar med att dra företaget inför rätta vilket kommer att ta åratal och
dra styrelsens & direktörernas namn i smutsen.

När passande tid förflutit så meddelas att en förlikning ingåtts, som alltid
har följande ingredienser: Ett avsevärt bötesbelopp utkrävs. Företaget medger
inte någon skuld. Hela uppgörelsen och alla förhandlingar hemligstämplas.

The Economist berättar också om hur delstatliga och federala myndigheter,
liksom den fackmyndighet som var inblandad t ex SEC eller FDA, sinsemellan
delar upp rovet. Förutom att myndighetsutövning ersätts med godtycke så får
hemligstämplandet ett intressant resultat: till skillnad mot om fallet hade
avhandlats i domstol så vet ju ingen om något olagligt har gjorts, som man
uppenbarligen skall akta sig för att göra igen. Annorlunda uttryckt: Staten kan
upprepade gånger använda samma ursäkt för att attackera och plundra nya företag
med samma påstådda underlåtande. Bara under första halvåret 2014 uppskattar The
Economist att statliga organ i USA dragit in mer än 10 miljarder dollar med
denna metod.

2,5 miljarder är förvisso mindre än 10, men de metoder som
amerikansk polis använder för att dryga ut sina anslag är ännu värre. I Huffington
Post-artikeln ”Police
Seize Hundreds Of Millions From People Not Charged With Crimes” –
http://huff.to/1CE0sr4 kan man läsa om ett, ähum, intressant sätt som
amerikanska poliskårer börjat använda.

Det
är allmänt känt att USA, och många andra länder, drivit igenom mycket
långtgående befogenheter för staten i den heliga terroristbekämpningens namn.
Se SWAG Researchs rapport ”Den siste talibanen”. I USA har också
knarkbrottslighet förlänt ganska otäcka rättigheter till poliskåren.
Resultatet?

En
medborgare som stoppas kanske har en större penningsumma på sig. Det kan t ex
bero på att man nyligen sålt en bil, och t o m kan visa ett köpeavtal på samma
belopp. Det hindrar emellertid inte att polisen kan påstå att ”ånej, vi tror
att dessa kontanta medel är ett resultat av terrorism/knarkaffärer”. Då har man
laglig rätt att beslagta pengarna! Medborgaren får sedan försöka stämma staten
i domstol för att få tillbaka pengarna, givetvis på egen bekostnad och
processen kan ta flera år. Inte konstigt att många ger upp, även om man har
renast tänkbara mjöl i påsen.

Den
amerikanska Frihetsdeklarationen från 1776 (”We
hold these truths to be self-evident…”)
, samt också den amerikanska
konstitutionen, betraktas som några av upplysningstidens mest lysande dokument
och i USA kallas dess författare för ”Our Founding Fathers”.

Om de fick tillgång till The Economist &
Huffington Post så skulle Messrs Washington, Jefferson, Adams m fl Founding
Fathers inte vända sig i sina gravar. Snarare rotera.